Dessa fyra veckor i Japan är den bästa resa jag gjort i mitt liv. När jag planerade den hade jag på känn att så kunde bli fallet, men med tanke på den besvärliga uppladdningen var det långt ifrån givet.

Om det hade gått som planerat hade denna andra resa till Japan ägt rum i april 2020, mindre än två år efter min första. Pandemin satte givetvis stopp för mina och resten av världens resplaner och i kombination med Japans extremt segdragna (och främlingsfientliga) inreseförbud för turister blev det en väntan på över tre år.

Men detta var inte allt som ställde till det…

Ombokning igen då pappa blev sjuk

I våras hade min pappa den otroliga oturen att bli sjuk i ischias, bältros, covid-19 och urinvägsinfektion inom loppet av en månad. Hans långvariga sjukhusvistelse, sängliggande och efterföljande fysioterapi ledde till en ombokning från april till oktober. Han behövde mig och jag behövde honom.

Lyckligtvis var pappa i så pass bra skick i slutet av sommaren att det kändes tryggt att göra resan i oktober kändes tryggt. Två gånger om dagen pratade vi över Facetime och det värsta som hände han var att han blev avundsjuk på det fina vädret jag hade.

Min pappa sture sitter på en vit stol på en terass under tak. Han har blåa kläder på sig och tittar in i kameran.
Pappa och jag på sommarstugan i Saltvik två veckor innan jag reste iväg.

Även om den långa förseningen var frustrerande kan jag nu i efterhand se den som tur i oturen. Det fick mig att förlänga resan från tre till fyra veckor och gav mig ordentligt med tid att begrunda hur jag skulle få ut mest av mitt Japan Rail Pass under mina tre veckor utanför Tokyo.

Kort sagt tror jag att alla förseningar gjorde resan ännu bättre

Med det sagt är här mina avslutande tankar och reflektioner, vad jag är mest nöjd med, bilder jag inte postat och några saker jag nog hade gjort annorlunda.

Vad jag hade gjort annorlunda

Även om jag känner att jag gjorde nio av tio saker ”rätt” har jag samlat på mig andra som jag kanske inte helt och hållet ångrar, men som jag nog hade gjort annorlunda idag.

Besökt Himeji Castle

Drygt en timme från Kyoto och Osaka ligger Himeji, prefekturen Hyogos näst största stad där man hittar Himeji Castle som anses vara det finaste slottet av sitt slag i hela Japan.

Himeji Castle började byggas på 1400-talet och stod klart år 1609. Det har till skillnad från de flesta av landets övriga slott och tempel aldrig skadats av jordbävningar, bränder eller krig.

Inför resan visste jag att slottet var spektakulärt, men inte att det var i sitt ursprungliga skick. Nu i efterhand grämer jag mig över att jag inte tog mig tid att besöka det då jag trots allt stod och tittade på det vid inte ett, utan två tillfällen från stadens centralstation när jag bytte tåg.

Personer som går in och ut ur dörrar på en tågstation. Långt bort i fjärran ser man ett stort vitt slott.
Innan man ens klivut ut från Himeji Station kan man se Himeji Castle i fjärran.

Gett Jake Adelstein min penna

Att träffa journalisten och författaren Jake Adelstein och få min kopia av hans bok Tokyo Vice signerad var oerhört häftigt. Dock undrar jag varför jag inte gav honom min bläckpenna som han berömde efter att ha signerat min bok.

Denna miss kommer plåga mig under varje minut av säsong två av Tokyo Vice på HBO Max nästa år

Jake sitter på en pall och signerar min bok
Jake borde ha fått behålla den där bläckpennan (Pilot 0,7 mm).

Lagt en heldag i Fukuoka

Trots att jag tillbringade hela fyra nätter i Fukuoka och hann upptäcka en del av staden såg jag ändå för lite av den på grund av mina dagsutflykter till Yufuin Onsen, Nagasaki och Kagoshima. Detta var lite slött då jag tyckte staden var så himla cool.

Med en heldag till hade jag haft tid att shoppa på Canal City Hakata, tagit en båttur till ön Nokonoshima, cyklat runt i Uminonakamichi Seaside Park och ätit mer ramen.

Utkikstornet Fukuoka Tower sett från marken. I bakgrunden kan man ana solnedgången.
Första kvällen tog jag bussen till Fukuoka Tower för att få en överblick av staden.
Utsikt över Fukuokas hamnområde från ovan. Det är mörkt ute och alla hus lyser upp natten.
En liten del av Fukuoka sett från 234 meter höga Fukuoka Tower.
En leende maskot designad som ett utkikstorn. I bakgrunden ser man en skylt med glada spöken.
Prefekturer, städer och utkikstorn. Allt har en maskot i Japan. Här är Fukuoka Towers maskot Futa, det levande utkikstornet.
En vit skål med ramen inklusive ett halvt kokt ägg. Till höger ett stop öl.
Det blev endast en måltid ramen i Fukuoka, vilket är fullständigt orimligt med tanke på hur känd staden är för maträtten. Här en sen middag på kedjan Ippudos allra första restaurang.
Gata omgiven av höga hus i Fukuoka. Till vänster ser man ljus reklamskyltar. Till höger palmer och takfläktar på flera våningar. Några personer går längs med gatan.
Att vandra runt i Fukuoka på kvällstid är något jag gärna hade gjort mer av.

Bara besökt Tottori över dagen

På förhand såg jag fram emot mina två nätter i Tottori. Att trampa runt bland stadens 30 kvadratkilometer sanddyner med över 20 grader i luften och några burkar Suntory Strong Zero i kroppen lät som den ultimata avkoppling efter två veckor med intensivt turistande.

På grund av det regniga och ruskiga vädret och att staden kändes mer död än tillbakalutad hade jag dock hellre lagt dessa två nätter någon annanstans. Dock var utflykten till Hakuto Shrine lika rolig som udda och The Sand Museum var genuint imponerande.

Hade vädret varit bättre hade nog min åsikt om Tottori varit annorlunda, men ett besök över dagen hade nog räckt oavsett.

En ljus, grön och gul ciderburk med texten "Strong Zero" i sanden. I bakgrunden ser man solnedgången över havet.
I Tottori fick jag anamma det finska uttrycket ”Man kan dricka utan att ha roligt”.
Utställningshall med flera meter högra och breda skulpturer gjorda i sand.
The Sand Museum, världens enda inomhusmuseum för sandkonst i Tottori var mycket mer än en gimmick.

Spenderat en natt i Amanohashidate

Med färre nätter avsatta för Tottori hade jag lätt lagt en natt i Amanohashidate istället för att bara besöka kuststaden över dagen. Den närliggande drömska fiskebyn Ine lämnade också ett bestående intryck. Där hade jag gärna spenderat resten av kvällen liggande i en varm pool i ett av byns ombyggda båthus.

Jag lutar mig framåt och tittar bakåt mellan benen. I fjärran ser man en vik följt av störa grönskande berg och resten av havet.
En vanlig pose för besökare i Amanohashidate. Från denna synvinkel ser stadens sandbar över bukten ut som en bro upp i himlen.

Använt mina löpskor mer

Att jag skulle promenera mycket under resan var något som var givet. Därför såg jag till att ha med mig ett par väl ingångna skor. Trots detta hade jag problem med blåsor och värk efter bara en vecka, vilket förvånade mig då jag går i snitt 11 000 steg om dagen i Stockholm.

Trots att jag hade tagit med mig mina löparskor för att cykla Shimanami Kaido tänkte jag av någon anledning inte på att använda dem på dagtid för att sedan byta om till mina mer moderiktiga läderskor inför kvällens nattliv.

När jag väl gjorde det på resans mest promenadfyllda dag i Sendai blev jag knappt trött.

Vad jag är nöjd att jag gjorde

Om man är självkritisk som jag, då är det lätt att fokusera på det man kunnat göra annorlunda, men lyckligtvis var dessa tankar endast en droppe i regnet jämfört med vad jag är nöjd över att jag gjorde.

Åkte tåg tre veckor i sträck

Ska man spendera några veckor i Japan kan man lätt lägga all denna tid i Tokyo, uppleva fantastiska saker varje dag och vara långt ifrån missnöjd när man åker hem.

Dock har Japan så mycket mer att erbjuda utöver sin huvudstad och närliggande populära turistmål som Kyoto och Osaka. Hade jag inte planerat min resa runt ett 21 dagar långt Japan Rail Pass och tagit mig långt bort från mellersta Japan hade jag gått miste om mycket.

Sugen på Japan? Se verkligen till att se mer än bara Tokyo och Kyoto.

Tågstation under öppen himmel. Till höger ett långt tåg och rälsar ovanpå brunt grus. Till vänster en glest befolkad perrong.
En av många meditativa stunder med pirr i magen inför nästa stopp på resan.
Tunnelbanevagn på en perrong. Vagnen är packad med folk. I dörren stor en kvinna i ljus klänning.
Även när det var rusningstrafik i Tokyo var det spännande att upptäcka nya platser. Här söder om Shibuya Station en vardagskväll runt 17:30.
Jag stor bredvid en pelare med en plansch där en tecknad kanin kommer i kläm mellan två tågdörrar.
Det var viktigt att ta det lugnt på tågen i Japan. Ständigt såg man varningsskyltar med tecknade gulliga djur som stressat och farit illa.

Hade ett ambitiöst schema

”Hm, kommer jag verkligen orka med detta?”, så löd mina tankar flera gånger då jag satte ihop min resrutt. Trots blåsor på fötterna efter långa promenader och omvägar i lokaltrafiken på grund av oplanerade power naps i tågvagnar var det härligt att hinna se och göra så pass mycket under dessa fyra veckor.

Skärmdump på min reseplanering i Trello.
Utan min så kallade bräda i Trello hade jag inte fått ihop denna resa.

Cykelturen längs med Shimanami Kaido

Inför resan var det många saker som jag trodde skulle bli den definitiva höjdpunkten. Trots att det nu gått två veckor sedan jag kom hem har jag ännu inte kunnat avgöra vilken, men cykelturen längs med Shiminami Kaido är en stark kandidat.

Denna dag var en perfekt mix av spänning, stress, sinnesfrid, upptäckarglädje, förvirring, fysisk ansträngning och vila. Efteråt var jag säker på att jag hade orkat cykla tillbaka till Onomchi från Imabari dagen efter. Hybris?

Selfie på mig med uppsatt hår och hållande tre fingrar i luften. Bakom mig en lång vit hängbro över vatten mellan två öar.
På strålande humör efter att ha korsat den tredje av sex broar under cykelsträckan på 70 km.

Tjôtade ordentligt med folk

Likt mina tidigare soloresor kände jag mig aldrig ensam tack vare alla andra resenärer jag träffade var och varannan dag. Det gick även förvånansvärt bra att prata med lokalbefolkningen när de sade vad de kunde på engelska och jag samtidigt flexade min turistjapanska.

Utöver att bjuda på mig själv och ta första steget såg jag även till att börja följa de jag träffade på sociala medier. Väl tillbaka på nordliga breddgrader är det nu kul att se vad de som är kvar i landet hittar på. Men visst blir man avundsjuk också.

Ett japanskt par sitter vid ändan på ett bord med inbyggd stekyta. De skålar med varsitt vinglas.
Junko och hennes man Toyokazu hade ett starkt band till Finland som de hade besökt flera gånger. De bjöd mig på vitt vin och ropade ”kippis!” gång på gång under min första kväll i Onomichi.
Två pennor bredvid ett handskrivet meddelande. Allt ligger på en röd duk.
Efter att jag råkat lämnat min penna efter mig såg Junko till att personligen ta den till mitt hotell i Fukuoka några dagar senare. Hon gav mig även en penna från hennes företag Office Kiitos. Min nya favoritpenna!
Dan Westin iförd mörk kostym tillsammans med Simon i ljus skjorta med svart mönster. De sitter vid en bar.
Dan och systemutvecklaren Simon på New York Bar på Park Hyatt i Tokyo. Simon hade ett förflutet på Skype och på spelstudion Eidos som tog fram klassiska titlar som Tomb Raider och Hitman på 90- och 00-talet. Stencool och uppenbarligen rätt tät då han var typ pensionerad vid 53 år.
Man med röd scard runt huvudet och kvinna med orange tröja ler mot kameran. De har två gula drinkar på bordet framför sig.
Våghalsen Stwart som jag träffade i Tottori tog sig häromdagen upp för Mount Fuji ensam och utan vettig utrustning. Då klättersäsongen är över, övernattningsstugorna är stängda och vädret är kallt kan det vara livsfarligt.
En tatuerad amerikansk man med glasögon och keps, en amerikansk man med mörkt hår och skägg och en amerikansk mörkhårig kvinna med vinröd klänning. Alla ler.
Nick, Anders och Christine stod för fint sällskap då vi åt ramen tillsammans under mina sista dagar i Tokyo. Dagen efter möttes jag och Nick för mer ramen över en lunch i Akihabara.
Ung mörkhårig tjej i rutig skjorta sitter på vågbrytare vid vattnet. I fjärran en passagerarfärja i en bukt omgiven av gröna kullar.
Gayla blev kvar i Amanohashidate när jag åkte tillbaka till Kyoto. Efter flera månader i Sydostasien befinner hon sig nu i Berlin. Kommer hon dyka upp i Stockholm?

Varierade hur jag bodde

Utöver att det är lätt att hitta både bra och billigt boende i Japan är variationen på typ av boende stor. Man vet aldrig vad man hittar när man surfar runt på booking.com, japanican.com och hotels.com.

Under mina tjugo nätter utanför Tokyo bodde jag på:

  • Ett modernt hotell i traditionell stil i Kyoto
  • Ett västerländskt vanligt hotell i Fukuoka
  • Ett västerländskt lyxhotell i Sendai
  • Ett enkelt kapselhotell i Tottori
  • Ett lyxigt kapselhotell med takpool i Osaka
  • Ett vandrarhem med otrolig utsikt i Onomichi
  • Ett buddhistiskt tempel från 800-talet i Koyasan
  • Det unika boutiquehotellet Peanuts Hotel
I förgrunden två ben på en grön madrass. I bakgrunden en tidig soluppgång över en hamnstad.
I mitt rum på vandrarhemmet Miharashitei i Onomichi, Hiroshima. Att dra isär shoji-dörrarna på mornarna var en fröjd med denna utsikt.
Litet hotellrum med lågt till tak. Till höger en madras med täckte och kudde-. Till vänster ett litet bord och en sittkudde.
Fyra nätter spenderade jag i kapsel 415 på Hotel Cargo Shinsaibashi i Osaka. Att gå runt på alla fyra var smidigast.
Pool omgiven av sittduschar i ett rim med mörka väggar. Längst bort är ett badkar utomhus.
Kapselhotell som Hotel Cargo Shinsaibashi må ha små rum, men de har också fina badanläggningar. Bild tagen från booking.com.

Reste med lätt packning

Några kollegor tittade skeptiskt på mig när jag sade att jag endast skulle resa med en axelväska och en kabinväska under fyra veckor. Likt tidigare resor jag gjort visste jag dock att det skulle vara alldeles lagom.

Trots att jag hade en del luft i väskan och lämnade flera klädesplagg hos Dan i Tokyo hade jag klarat mig med ännu mindre packning, vilket får bli en lärdom till nästa gång.

Pro tip: Om du inte kan eller orkar tvätta har Uniqlo snygga underkläder

Blåt snäv gata. I förgrunden en röd kabinväska. I fjärran folk som promenerar med paraplyer utfällda.
Min väska må ha blivit tung på slutet, men den rullade smidigt mellan alla stopp på resan. Här på väg till mitt boende i Osaka.

Skippade vissa planer för att vila

Tro det eller ej men det fanns saker i mitt schema som jag med kort varsel bestämde mig för att skippa och istället ta det lugnt. Detta gällde exempelvis ett heldagsbesök till nöjesparken Universal Studios i Osaka och ett badstopp i Beppu, orten med flest varma källor per capita i hela Japan.

Lade mycket tid på kultur och historia

Oavsett om det handlat om lättsam populärkultur i Akihabara eller mörk historia i form av förföljelse av kristna i Nagasaki har i princip alla platser jag besökt under resan haft intressanta och tänkvärda historier.

Utöver dessa berättelser har det var otroligt att vecka ut och vecka in haft möjlighet att besöka plats efter plats på Unescos världsarvslista som exempelvis vackra tempel och slott i Kyoto, den gigantiska buddhan i Nara och den heliga bergsbyn Koyasan där jag bodde en natt.

Bild av ett fotografi på en man med en gitarr och tre kvinnor. Alla överlevde jordbävningen i Kobe 1995.
Minnesvärt besök på Earthquake Memorial Museum i Kobe. 17 januari 1995 omkom mer än 5 000 personer i den hemska jordbävningen. Detta besök har jag inte ens nämnt på #Skogcoast4 på Instagram.
Guide på museum visar sex orangea klot som symboliserar energimängder vid jordbävningar. Ett klort är klart större än de andra.
En oerhört engagerad och pedagogisk guide på samma museum. Det näst största klotet representerar energimängden för jordbävningen 1995. Det största klotet representerar energimängden för jordbävningen med den efterföljande tsunamin i Tokohu 2011.
I förgrunden en hand som håller i ett leende Pikachu-kramdjur. I bakgrunden flera hyllor fyllda med liknande kramdjur.
Presentshopping på en av landets många och omåttligt populära Pokémon Centers. Dock såg jag Snobben oftare än Pikachu runtom i landet.

Åt god mat varje dag

Om man är ute och reser i en månad är det nog ekonomiskt förnuftigt att laga mat själv då och då. Det var dock något jag skippade helt och hållet då jag ville få ut så mycket som möjligt av Japans fantastiska matkultur, vilket kulminerade under mina fyra nätter i Osaka.

Lyckligtvis är prisnivån på mat bra i Japan så det var bara att släppa alla hämningar och pröva så många olika maträtter på så många olika matställen som möjligt. I skrivande stund ser min topplista ut så här:

  1. Tonkatsu i Kagoshima
  2. Unagi i Sendai
  3. Michelinsushi i Osaka
  4. Michelinramen i Tokyo
  5. Fintempura i Kyoto
Bord vid bardisk. I mitten stor en liten gasgrill. Till höger en öl. Till vänster rå kotunga.
På gång att steka gyutan (kotunga) på Umami Tasuke i Sendai. Magert och smakrikt kött med lagom med tuggmotstånd.
En kock håller i en bit tempura ovanför kokande olja med två tjocka ätpinnar. Han ser nöjd ut.
I väntan på smarrig tempura vid ett av de många yatai (matstånd) i Fukuoka. Kocken använde inte trumpinnar (jag frågade).
En skål med friterad mat på pinnar, ett platglas med öl och en skål med stekt bläckfisk.
Första rundan mat på yatai-området i Fukuoka.
Kock med svarta kläder och munskydd steker biff och grönsaker på stort stekbord.
Givetvis blev det teppanyaki med Kobe Beef i Kobe. Vad skulle man annars ätit?

Umgåtts med Dan

Om det inte varit för min vän och tidigare kollega Dan Westin hade jag kanske aldrig tagit mig till Japan och definitivt inte haft en lika rik upplevelse som jag haft under mina två besök. En enorm eloge till honom och hans vänner!

Dans vänner och jag på en uteservering
Olga, Smita, Yoko, Keina, Dan, JR och jag på Hitachino Brewing Lab första kvällen på resan.

Det var det för #Skogcoast4

Efter att ha varit tillbaka i Stockholm och på Åland i två veckor är det nu dags att säga farväl till denna reseblogg. Likt mina tidigare bloggar kommer jag givetvis lämna den kvar för att om några månader själv sitta och läsa den likt den tidskapsel åt mig själv som den är tänkt att bli.

Istället är det dags att skapa en ny bräda på Trello och börja samla idéer för #Skogcoast5 som lär bli av under 2024 om något oväntat inte händer. Frågan är bara vart det bär av nästa gång…

Skylt på fönster med texten "Hej då" följt av japansk skrift.
Hej då eller på återseende?

Tack för att du läste! Kram.

/Alexander