Sushi och ramen i all ära, men japansk mat är så mycket mer än de två maträtterna. Osaka har exempelvis gett upphov till flera olika rätter som fått både nationell och internationell spridning.

Här är de fem måltider jag åt under mina fyra dagar i ”Japans kök” utöver tisdagens djupdykning i sushi.

”Ät mycket hela tiden”

– Min tidigare kollega Christoffer Nortiers bästa tips om Japan

Okonomiyaki

Okonomiyaki kan bäst beskrivas som en matig pannkaka där ingredienser och garnering till stor del styrs av vad man själv tycker om. Basen är dock kål och en blandning av vatten, mjöl och stärkelse. Rätten finns i hela Japan men är främst populär i Osaka och Hiroshima där den tillreds på olika sätt.

Ordet okonomi betyder uttryckligen ”vad man gillar”

Mitt val av restaurang har fallit på Okonomiyaki Okaru dit jag anländer klockan 19:30 en av källarna och möter en lång kö. Strax efter att jag och två unga kvinnor ställer oss i den meddelar personalen att vi blir de sista gästerna för kvällen.

”Vilken tur”, tänker jag utan att veta att det ännu ska dröja hela 90 minuter innan jag tar kvällens första tugga. Samtidigt som jag gör det försvinner dock all irritationen och trötthet direkt. Rätten smakar som förväntat suveränt och känns både fräsch och florrig på samma gång.

Närbild på en okonomiyaki där Osaka skrivets med katakana-tecken.
Färdig okonomiyaki garnerad med majonäs i form av utkikstornet Tsutenkaku och Osakas namn skrivet med kanjitecken. Konst.
Smeten för okonomiyaki i närbild på stekbordet.
Smeten precis efter att den hällts ut på stekbordet. Här finns ägg, lök, räkor och bläckfisk med mera.
En i personalen smetar brun sås på okonomiyakin med en pensel samtidigt som den steks.
Efter att stekytan börjar ta sig penslas okonomiyakin med Worcestershiresås av personalen. Sennare väntar garnering med sjögräspulver och ovan nämnd majonäs.

Takoyaki

Takoyaki uppstod i Osaka och finns nu över hela landet. Det betyder ordagrant ”grillad bläckfisk”, vilket är huvudingrediensen utöver den smet som steks till runda bollar runt bläckfisken och sedan garneras med majonäs, fiskflarn och sjögräspulver.

Maträtten hittar man i små matstånd här och där i Osaka, speciellt vid Dotonbori. Det är typisk street food som är billig, god, snabb att laga och som du äter stående några meter från matståndet.

Pro tip: Takoyaki är oftast riktigt hett så se till att ha något kallt att dricka nära till hands

Närbild på åtta bollar tokyaki med färsk vårlök, majonäs och sås.
Åtta bollar takoyaki med majonäs, fiskflarn, vårlök och Worcestershiresås.
Tre kockar i röda tröjor lagar takoyaki i ett trångt kök.
Mitt i smeten (höhö) vid Dotonbori ligger Takoyaki Wanaka Namba som är en av många populära matstånd för takoyaki i Osaka.

Unagi

Ål tillagas på olika sätt i Japan. När man äter unagi äter man dock sötvattesnål som grillats och penslats med smakfull söt sås.

Inför mitt besök visste jag att jag ville äta unagi, men inte var. Passande nog råkade jag se ett videoklipp på Instagram på restaurangen Hozenji Yamakazu. Stället tilltalade mig och efter att ha kollat att restaurangen hade många recensioner med högt snittbetyg på Google Maps blev valet lätt.

Google Maps är min primära restaurangguide under resan. Både för att välja restauranger och hitta till dem.

Stämningen på Hozenji Yamakazu är riktigt schyst! Jag har bokat bord direkt vid bardisken och kan på nära håll se hur restaurangens två kockar jobbar samt känna lukten av matoset och röken som stiger upp till fläkten i taket.

En avlång grillad ål på en bädd av ris. Även två små skålar med soppa, grönsaker. En tredje skål med sked är tom.
Ålen och dess risbädd ska delas upp med den bakre skeden och läggas i den främre skålen. Inlagda grönsaker och soppa med svamp hör till förrätterna.
Två lite äldre japanska kockar i ett öppet kök vid en bardisk. Väggen bakom dem har mörka kakel.
Restaurangens två kockar styr upp de olika varianterna på grillad sötvattenål.
Några ålar på metallspett grillas över öppen eld. Mycket grillrester är ingrodda på köksbänken runtomkring.
Ål grillas långsamt på spett över öppen eld i det härligt ruffiga köket på Hozenji Yamakazu.

Shake Shack

Okej, denna amerikanska burgarkedja som började i New York City för över tjugo år sedan och idag finns på över 400 platser kanske inte hör hemma här. Men eftersom detta är min favorit bland de amerikanska burgarkedjorna beställer jag alltid något på Shake Shack om jag går förbi en. Därför är den med på listan!

Det bästa med Shake Shack är att det är som Veronica Maggio sjunger: ”Finns det en så finns det flera”

En hamburgare och en milkshake i närbild.
En Shackburger och en liten milkshake med vaniljsmak. En lagom lunch när man promenerar över 20 000 steg om dagen.

Teppanyaki

Teppanyaki är ingen specifik maträtt utan innefattar olika typer av rätter som tillagas på den stora stekyta (teppan) som man sitter vid som gäst. Jag ser detta som ett tillfälle att äta wagyu (japansk biff) av bästa möjliga kvalitet, vilket jag inte gjort tidigare.

Inför mitt besök på Teppan Toyoshimake i Dotonbori har jag stora förväntningar. Jag ser framför mig en helkväll med internationella turister, skratt, dyr sake och rövarhistorier. När jag kliver innanför dörren är dock restaurangen helt tom, inga bokningar ha gjorts. Jag blir att äta middagen helt ensam. Va!?

Kontrasten mellan den tomma restaurangen och den stimmiga gågatan utanför känns lika konstig som behaglig

Vad som först känns tråkigt för alla inblandade blir det dock väldigt roligt väldigt fort. Min alkoholinducerade spexighet och orädsla att prata japanska smittar av sig på de tre i personalen. En timme in pratar vi om pyttipanna, Gammel Dansk, lingonsylten och bryggeriet Dugges suröl Mango Mango Mango.

Under tiden blir jag dessutom serverad flera suveräna rätter.

En liten gullig hamburgare med ett leende ansikte inbränt i brödet.
En gullig liten slider blir den första varma rätten för kvällen.
Närbild på en liten bit lax inklusive rom.
Stekt lax med tillhörande rom tar därefter vid.
Närbild på en stor ljusbrun svamp som en kock håller i.
Jag blir nyfiken på svampen i en rätt och får se den på nära håll. Vad var det? Det har jag givetvis glömt.
Stekt biff i en liten hög med pepparrot och en äggula i mitten.
Stekt tunn biff med pepparrot, äggula och sojasås (i botten). Efter att jag tog bilden rörde jag om allting på kockens uppmaning.
Kok i svarta kläder bakom ett stekbord. Framför honom slår elden högt.
”Do you want fire!?”, frågar kocken entusiastiskt. Svaret blir ”Mochiron desu!” (givetvis).
Släktträd för en ko skrivet med japanska tecken.
Släktträdet för den ko jag snart ska äta en del av.
Närbild på 70 gram fin japansk biff samt stekt skivad vitlök och andra grönsaker.
70 gram Miyazaki A5 wagyu. Denna biff utsågs till Japans bästa i Wagyu Olympics (ja, Wagyu Olympics) i landet förra året.

Ett sista stopp på Cherry Bomb Rock Bar

För att smälta maten på Teppanyaki och väga upp alla tempelbesök med lite fulkultur beger jag mig till Cherry Bomb Rock Bar en kvart därifrån.

Vad som jag tror ska sluta med endast en öl och tidig hemgång blir båda fall lyckligtvis fel och ger min vistelse i Osaka en oväntat rolig och festligt avslut samt ett nytt rockband att följa.

En ölburk och ett nästan fullt ölglas i förgrunden. I bakgrunden en abrtender.
Lokal IPA med smak av kokosnöt på rekommendation av bartendern.
Jag i mitten med ett gäng hårdrockare på en bar med rött ljus.
Blandad kompott med en av barens tre amerikanske ägare, rockbandet Rebel Priest och två turister från Illinois, USA som besöker Japan för första gången.

/Alexander