Efter fyra dagar fyllda av mat, dryck och intensivt nattliv i Osaka blev kontrasten total under min efterföljande dag på resan. Jag begav mig upp i bergen söder om Osaka för att bo en natt på ett buddhistiskt tempel i byn Koyasan.

Den ganska tidiga resan till Koyasan kunde börjat bättre. Efter två ganska vilda timmar på rockbaren Cherry Bomb i Osakas nattlivsdistrikt Dotonbori är jag klart sliten när jag vaknar i min kapsel på Hotel Cargo en kvart bort i Shinsaibashi.

Efter en behövlig dusch packar jag akrobatiskt mitt handbagage och min axelväska sittande på knä i min kapsel och behöver nästan duscha igen på grund av värmen. Väl klar checkar jag ut från boendet och tar mig till Namba Station där ett tåg ska ta mig upp i bergen söderut där Koyasan är beläget.

Tågresa omgiven av grönska

Resan till Koyasan tar drygt två timmar och innebär två tåg, en resa med linbanevagn och en kort busstur innan jag och övriga resenärer är framme. Trots min ännu lätta huvudvärk stör restiden mig inte det minsta då detta är den coolaste tågresa jag någonsin gjort.

Brunt säte i ett tåg med stora fönster där man kan se hus och böljande grönskande kullar.
En halvtimme efter att ha lämnat Namba Station blir man omgiven av grönska.
Tåg står stilla i en sväng. Till vänster om tåget finns en stenperrong och gröna buskar.
Paus vid en station under mina två tågresor på väg upp i bergen.
Perrong för en röd linebanevagn. Folkmassa köar till vänster om den.
Slutligen blev det en tur med en linebanevagn upp för det branta berget.
I bakgrunden en räls som går upp för ett brant berg omgivet av granska. I förgrunden en chaufför i en linebanevagn.
Färden i linebanevagnen tar cirka fem minuter.

Incheckning på det rena sinnets tempel

Väl framme i centrum tar jag en kort promenad till det buddhistiska tempel jag ska spendera natten i. Det heter Shojoshin-in, vilket kan översättas till det rensa sinnets tempel. Det grundades redan runt år 824, men har givetvis setts över sedan dess. Det är i bra skick utan att kännas modernt. Dock sticker alla wifi-routers på takbalkarna ut.

Koyasan är centrumet för Shingonbuddhismen i Japan. Denna sekt introducerades år 805 av Kobo Daishi, en av landets mest prominenta religiösa figurer.

Incheckning är smidig. Personalen pratar helt okej engelska och tillsammans med min enkla turistjapanska är vi klara på några minuter. ”Your pronounciation is… AWESOME!”, påpekar den trevlige medelålders man (som jag givetvis glömmer ta namnet på) som jag kommer träffa flera gånger under dagen.

Träskylt med trätak för skydd mot regn, Texten på skylten lyder "Shojoshin-on".
I den östra delen av Koyasans centrum ligger mitt tempel.
Träskpå utomhus med flera hyllor för skor. tre par skor står uppe till vänster.
Skorna lämnas utanför templets ingång över natten. Ingen tåbira här inga.
Gång med trägolv i ett tempel. Till vänster skjutdörrar och en innergård. Till höger stängda skjutdörrar.
Trots templets höga ålder är det i fenomenalt skick. Golvet gnisslar som fågelkvitter likt slottet Nijojo i Kyoto.
Smal äldre man med brun dräkt, munskydd och glasögon ler. I bakgrunden ett tebord och en kudde på golvet som består av tatamimattor.
Guiden för nattens gäster visar mig mitt rum. I den runda lådan på bordet finns ett förberett teset för att hantera den kommande kyliga kvällen.

Promenad på stan i min yukata

I mitt rum ingår även en yukata som bäst kan beskrivas som en tunn japansk morgonrock. Jag knyter genast upp håret och tar på mig yukatan för att vandra runt i Koyasan innan solen lägger sig.

Personalen förklarar att det är helt okej att vandra runt i templet och på gatorna och i butiker i en yukata, men att man ska ha vanliga kläder under den frivilligaa morgonbönen och den närliggande gravgård som leder till templet Okunoin.

Ett butiksbiträde tittar bort och rynkar subtilt på näsan när jag hälsar på henne i butiken iförd min yukata…

Efter att ha promenerat en kvart är det uppenbart att jag är den enda turisten i stan som faktiskt vandrar runt iförd en yukata. Jag går förbi en grupp kvinnor vid en busstation som alla ler och flinar lite när de ser mig. Jag stannar upp, gör en pose, tar en konstpaus och frågar ”Kakkoii desho?” (Den är cool eller hur?). De ler, säger ”Yes! Kakkoi!” och ger mig tummen upp. Phew!

Selfie på mig. Jag har håret uppsätt och ler in i kameran. Jag har på mig en vit dräkt med mörkt mönster.
Utanför Shojoshin-in i min yukata. Koyasan är klart svalare än Osaka, men det känns ändå som bra nordiskt sommarväder.
Entré till en butik med glasdörrar. Framför den står flera trästatyer samt en liten maskot som har en mörk dräkt och en orange skålformad huvudbonad.
Koyasans officiella maskot Koya-kun dyker upp utanför många tempel och butiker i stan.
Ingång till tempelområde. Porten in har böjt tak. Till höger står ett högt barrträd. Till vänster en stenplatta med japansk skrift.
Ingång till ett av byns över 50 tempel som erbjuder övernattning inklusive middag och frukost. Totalt har Koyasan över 100 tempel.
Promenad under höstsolen. Till vänster flera barrträd efter varandra innan ett dike. Till höger en vit mur till ett tempel.
Trottoaren precis utan mitt tempel Shonjosin-in.

Rundtur av templet följt av middag

Innan kvällens middag som består av vegetarisk buddhistisk kost går jag på en rundtur av templet 16:00. Endast jag och två tjeckiska resenärer hakar på, vilket är slött då rundturen är toppen.

Vi får höra om templets grundare, se hans faktiska signatur och även besöka och ta bilder i det fina och heliga rum där templets munkar utför den dagliga morgonbönen 06:30 varje dag. Vi får även titta på flera hundra år gamla målningar och skiljeväggar som står utställda i de olika rummen.

Efter middagen tar jag ett varmt bad i templet enkla badanläggning som är öppen från 16:00 till 21:00 varje dag

Bred, hög och flyttbar avskiljande pappersvägg med en stor detaljrik målning över ett tempelområde.
En skiljevägg som är nästan 300 år gammal.
Stor målning som hänger på en vägg i ett rum med gula väggar och mörkbrunt trä. Golvet består av tatamimattor. En kista och två små bord står framför målningen.
En flera hundra år gammal målning i ett av rummen där middagen serveras.
Liten rund damm med grönt vatten omgiven av buskar, träd och stenar.
På den bakre innergården finns en liten damm inklusive fisk.
Rum med tatamimattor och lysnade kubformade taklampor. Till höger gyllene statyer i ädla metaller med japansk skrift. Några pallar på golvet.
Rummet för den dagliga morgonbönen som leds av templets munkar.

Häftigast är dock det heliga barrträdet på innergården. Det planterades av den svenska kungen (!) Oscar Gustaf Adolf V den andra oktober 1926 och sträcker sig många meter upp i skyn.

Högt barrträd på minst fem meter på en innergård med ljust grås. I bakgrunden tempelbyggnader.
När guiden får höra att jag också är svensk medborgare nämner han entusiastiskt trädet.
En kudde och tre brickor med skålar med mat. Allt står på golvet som består av tatamimattor.
Middagen äts sittande på golvet och består av ris, frukost och mycket grönsaker.
Min hand håller i en vit och blå tekopp i ett rum med tatamimattor. På väggen i bakgrunden stor tavla med japansk skrift.
Alla gäster äter middag i enskilda rum. Jag var vrålhungrig så det var skönt att ingen såg mitt bordsskick. Givetvis åt jag med pinnar, man är ju inget djur.

Sen kvällspromenad bland 200 000 gravar

Mindre än hundra meter från Shojoshin-in börjar den två kilometer långa promenad till templet Okunoin, Koayans främsta sevärdhet en av Japans mest heliga platser. Här ska den tidigare nämnde Kobo Daishi befinna sig i evig meditation i sitt mausoleum.

Vid mausoleumet och dess närliggande område är det strängt fotoförbud och alla besökare uppmanas vara tysta. Promenaden dit är dock minst sagt stämningsfull då den är omgiven av över 200 000 gravar tillhörande olika familjer.

Böjd stenbro in i en skog. Två lyktor står utanför. Det är mörkt ute.
Inledande bron Ichinohashi på väg till Kobo Daishis mausoleum.
Stengata i en skog med många höga barrträd. Höger och vänster om gatan finns flera upplysta lampor Det är mörkt ute.
Vägen till mausoleumet är upplyst med lampor. Det blir faktiskt inte läskigt.

Hemgång, te och skrivstuga

Efter den episka promenaden på totalt en timme är jag tillbaka i mitt rum för att dricka te, uppdatera resebloggen och bädda ner mig på min futon på golvet. Temperaturen i Koyasan är nu under tio grader tumhos och inte mycket högre inomhus.

Trätrappa upp till två omgångar av skjutdörrar. Till höger en automat för olika drycker som lyser starkt i natten.
Japan sägs ha över fem miljoner dryckesautomater, givetvis finns en vid mitt tempel.
Del av ett sovrum med vita väggar, bruna trälister och tatamimattor på golvet. På govlet ligger en madrass med täcke och kudde samt en lampa som lyser mysigt.
Mitt sovrum tidigare under kvällen.

Morgonbön, frukost och en till promenad till Okunoin

Efter en behaglig men kall natt väntar den tidiga böneceremoni 06:30 nästa morgon. Den leds av två av templets munkar. Den är inte obligatoriskt, men jag och många andra besökare är på plats och tar in stämningen under de nästan 45 minuter den pågår.

Sen väntar en vegetarisk frukost och en snabb dusch innan jag beger mig tillbaka till Okunoin för att se garvgården i dagsljus.

Böjd stenbro in i en skog. Två lyktor står utanför. Det är ljust ute.
Entrén morgonen därefter.
Stengata i en skog med många höga barrträd. Höger och vänster om gatan finns många gråa gravstenar. Det är ljust ute.
Det är först under dagsljus man ser hur pass omgiven man är av alla gravar.
Gravmonument med stenar i olika former staplade på varandra i flera staplar.
En av många familjegravar på väg till Kobo Daishis mausoleum.

Lång resa sydväst väntar

Väl tillbaka på Shonjoshin-in checkar jag ut och fyller min resväska med en begagnad yukata som liknar den jag haft på mig under gårdagen. Nu ska bege mig åt sydväst där temperaturen återigen kommer vara högre och den kan bli skön att ha på mig, om än bara på hotellrummet denna gång.

/Alexander