Tokyo är världens största stad och lär överväldiga de flesta resenärer vid första besöket. Med ett tidigare besök i bagaget och massvis med turistmål besökta blir mina första 48 timmar klart lugnare än sist.
Efter att snabbt ha tagit mig igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen Haneda och stänkt lite vatten i mitt ansikte för att kvicka i efter min tretton timmar långa flygresa noterar jag mitt klart större självförtroende jämfört med mitt första besök för fem år sedan.
Mitt större japanska ordförråd och mängd inrepeterade fraser sitter som ett smäck och på kort tid har jag hämtat ut mitt mobila bredband från Japan Wireless, löst in vouchern för mitt Japan Rail Pass och köpt ett Suica-kort för Tokyos tunnelbana.
I en av köerna blir jag att prata med de två unga amerikanerna Emilian och Gregory som besöker landet för första gången. Jag går igenom det praktiska kring Suica-kortet och tunnelbanan och tipsar om att göra en dagstur till Yokohamas coola hamndistrikt Minato Mirai 21. Vi börjar följa varandra på Instagram och jag drar vidare.
Inledande bön på templet Sensoji
Efter några byten och en kort promenad möter jag Dan på cykel några minuter från stationen vid hans hemkvarter Kita Senju nordost om Tokyos centrum. Även om vi såg senast i Stockholm i juni är det glada miner då vi konstaterar att jag nu faktiskt är här efter en försening på över tre år.
Efter en snabb dusch och uppackning föreslår jag att vi likt min förra resan inleder med en bön på stadens gamla och berömda buddistiska tempel Sensoji i närliggande området Asakusa innan vi beger oss vidare för att träffa några av Dans vänner.
Templet Sensoji byggdes klart år 645 och är Tokyos äldsta tempel
Mat och dryck med nya bekanta
I utkanten av den teknikorienterade stadsdelen Akihabara slår vi oss ner på uteserveringen för Hitachino Brewing Lab längs med floden Sumida. Snart får vi besök av Dans japanska vänner Keina och Yoko men också andra inflyttade som amerikanen JR, ryska Olga och indiska Smita som båda bott i landet i många år.
Det blir många turer in till baren. Inte bara för att fylla på glasen, men också för den generösa luftkonditioneringen som är minst fem grader längre än den 25 grader varma och kvava kvällsluften. Vi utbyter resetips och jag får öva på min japanska samt svara på frågor om livet i Stockholm.
Väl tillbaka hos Dan i Kita Senju däckar jag på hans futon som denna gång uppgraderats till en uppblåsbar luftmadrass. Nationella lyxhotellkedjan The Westin hade nog erbjudit högre komfort, men jag föredrar lätt att bo hos Dan Westin.
Knivshopping i Kappabashi
Morgonen efter med flera glas Hitachino ännu i kroppen och den återkommande insikten att vi trots allt befinner oss i den (yngre) medelåldern beslutar jag och Dan att ta en strategisk vila fram till lunch.
I förbifarten nämner jag Kappabashi och speciellt de knivbutiker som finns i detta shoppingområde riktat åt folk i restaurangbranschen. Jag förklarar för Dan att min skalkniv från Fiskars har blivit slö och jag vill köpa en som kan räcka livet ut.
Dan visar sig ha stenkoll på området som dessutom ligger ganska nära Kita-Senju. Vi drar dit, driver runt bland butiker i över en timme och tittar på allt från köksknivar för vanligt folk till specialknivar för att skära nudlar som går loss på 20 000 kr.
Inne i den pyttelilla affären Tsubaya hittar jag precis vad jag söker efter. När butiksägaren demonstrerar mitt nätta val i rostfritt stål genom att skära sönder en dagstidning innan han slår in den i ett fint paket drar jag till med ”Wow, samurai desu!” (wow, du är en samuraj).
Vi skrattar alla skrattar lite lätt på det mycket trånga butiksgolvet innan jag och Dan drar sedan tillbaka till Kita Senju för att fräscha upp oss inför kvällens stora sportevenemang.
Emotionellt avsked på Tokyo Dome
I kvällens match i Major League Baseball på klassiska Tokyo Dome är det Tokyos två lag i ligan som möts, hemmalaget Yomiuri Giants mot Tokyo Yakult Swallows. Dans vän Keina kom med idén att se derbyt under gårdagen och lyckas idag skaffa biljetter i andra hand då matchen visar sig vara slutsåld. Alla 55 000 platser kommer vara fyllda.
Stämningen inne på stadion är på topp! Vi sitter dock inte tillsammans. Dan och Keina har fått ett par näsblodsplatser medan jag och JR hamnar mitt i den vilda bortaklacken. Det är synkroniserade ramsor med koreografi och alla är klädda i grönt. Det känns alltså ungefär som att stå i Hammarbys klack på Tele2 Arena fast utan de frekventa könsorden (antar jag). Jag dubbelkollar reglerna med JR som sett mer baseball än mig (alltså mer än en match).
Yomiuri Giants vinner den spännande men poängsnåla matchen med 1 – 0. En home run halvvägs in visar sig räcka. Publiken jublar, men det är efter matchen stämningen verkligen lyfter då den populäre stjärnan Nobuhiro Matsuda avtackas under en lång, fin och emotionell ceremoni där han talar till publiken och sina lagkamrater men också själv får höra inspelade tal på video från berömda profiler inom sporten i Japan.
Stjärnan Nobuhiro Matsuda slutar efter 18 år och avtackas denna kväll
När publiken sedan skanderar hans namn tar känslorna över och Matsuda gråter öppet inför nästan alla 55 000 som fortfarande verkar vara på plats. Dan viskar i mitt öra att Matsuda spelat sjutton säsonger för ett annat lag och är så lycklig att han fick göra sin artonde och sista säsong för just Yomiuri Giants, hans favoritlag som barn.
Ett fantastiskt avslut för Matsuda och en fantastisk avslutning på mina första två dagar i Tokyo.
/Alexander