Osaka benämns ofta som ”Japans kök” så att äta så bra mat som möjligt var högst på min agenda under mina fyra dagar här. I tisdags blev det exempelvis sushi två gånger. Först på en fiskmarknad och sedan på en Michelinrestaurang.
Först ut för dagen är Endo Sushi där jag ska äta frukost. Efter drygt tio minuter på tunnelbanan och en dubbelt så lång promenad befinner jag mig i det hamnområde precis norr om centrum där denna familjeägda och över hundra år (!) gamla restaurang ska ligga i anslutning till en fiskmarknad.
Sushi Endo har funnits i över 100 år och verkar vara berömt i Osaka
Morgonruschen är över
När jag kommer till fiskmarknaden runt 09:30 är morgonruschen över. Tempot är lugnt, en fiskmås letar efter lite rester och en gaffeltruck åker sakta förbi mig.
Jag kollar mig runt och hittar Endo Sushi precis innan jag tänkt dubbelkolla Google Maps. Jag sätter mig på en av stolarna utanför ingången i den till synes korta kön.
Några timmar tidigare var det nog klart stökigare på den närliggande fiskmarknaden.Den lilla restaurangen är full, så det är bara att sätta sig i kön.
När det blir min tur leds jag till min plats längst in i restaurangen. Mellan borden hänger bokstavligen talat rester av Japans smittskyddsåtgärder kvar i form av genomskinliga plastskynken.
På väggen framför mig ser jag ett svartvitt foto på vad som troligtvis är en tidig generation av familjen som driver Sushi Endo omgivet av många tackhälsningar från möjligtvis kända gäster genom åren.
Fyra färdiga tallrikar
På den enkla menyn som redan finns på bordet får jag välja mellan fyra färdiga tallrikar sushi med fem bitar var på. Jag visar två fingrar och drar min standardfras ”Osusume wa nan desuka?” (vad rekommenderar du?). När jag får svaret följer jag upp med frasen ”Osusume to miso soup, kudasai” (det du rekommenderar och misosoppa, tack). Det blir tallrik ett och fyra.
Maten kommer i två omgångar och däremellan beställer jag även ett glas kallt vatten då vädret i Osaka idag är soligt och en bra bit över 20 grader efter två dagar med lätt regn och mulen himmel.
På baksidan av menyn på Sushi Endo står det att man bötfälls med 2 000 yen om man lämnar rester. Ingen risk, noll!En av mina två tallrikar sushi. Att ha en egen pensel för att applicera soja på bitarna var så smidigt.Läs hela inlägget
Sushi och ramen i all ära, men japansk mat är så mycket mer än de två maträtterna. Osaka har exempelvis gett upphov till flera olika rätter som fått både nationell och internationell spridning.
Här är de fem måltider jag åt under mina fyra dagar i ”Japans kök” utöver tisdagens djupdykning i sushi.
”Ät mycket hela tiden”
– Min tidigare kollega Christoffer Nortiers bästa tips om Japan
Okonomiyaki
Okonomiyaki kan bäst beskrivas som en matig pannkaka där ingredienser och garnering till stor del styrs av vad man själv tycker om. Basen är dock kål och en blandning av vatten, mjöl och stärkelse. Rätten finns i hela Japan men är främst populär i Osaka och Hiroshima där den tillreds på olika sätt.
Ordet okonomi betyder uttryckligen ”vad man gillar”
Mitt val av restaurang har fallit på Okonomiyaki Okaru dit jag anländer klockan 19:30 en av källarna och möter en lång kö. Strax efter att jag och två unga kvinnor ställer oss i den meddelar personalen att vi blir de sista gästerna för kvällen.
”Vilken tur”, tänker jag utan att veta att det ännu ska dröja hela 90 minuter innan jag tar kvällens första tugga. Samtidigt som jag gör det försvinner dock all irritationen och trötthet direkt. Rätten smakar som förväntat suveränt och känns både fräsch och florrig på samma gång.
Färdig okonomiyaki garnerad med majonäs i form av utkikstornet Tsutenkaku och Osakas namn skrivet med kanjitecken. Konst.Smeten precis efter att den hällts ut på stekbordet. Här finns ägg, lök, räkor och bläckfisk med mera.Efter att stekytan börjar ta sig penslas okonomiyakin med Worcestershiresås av personalen. Sennare väntar garnering med sjögräspulver och ovan nämnd majonäs.
Takoyaki
Takoyaki uppstod i Osaka och finns nu över hela landet. Det betyder ordagrant ”grillad bläckfisk”, vilket är huvudingrediensen utöver den smet som steks till runda bollar runt bläckfisken och sedan garneras med majonäs, fiskflarn och sjögräspulver.
Maträtten hittar man i små matstånd här och där i Osaka, speciellt vid Dotonbori. Det är typisk street food som är billig, god, snabb att laga och som du äter stående några meter från matståndet.
Pro tip: Takoyaki är oftast riktigt hett så se till att ha något kallt att dricka nära till hands
Åtta bollar takoyaki med majonäs, fiskflarn, vårlök och Worcestershiresås.Läs hela inlägget
Efter fyra dagar fyllda av mat, dryck och intensivt nattliv i Osaka blev kontrasten total under min efterföljande dag på resan. Jag begav mig upp i bergen söder om Osaka för att bo en natt på ett buddhistiskt tempel i byn Koyasan.
Den ganska tidiga resan till Koyasan kunde börjat bättre. Efter två ganska vilda timmar på rockbaren Cherry Bomb i Osakas nattlivsdistrikt Dotonbori är jag klart sliten när jag vaknar i min kapsel på Hotel Cargo en kvart bort i Shinsaibashi.
Efter en behövlig dusch packar jag akrobatiskt mitt handbagage och min axelväska sittande på knä i min kapsel och behöver nästan duscha igen på grund av värmen. Väl klar checkar jag ut från boendet och tar mig till Namba Station där ett tåg ska ta mig upp i bergen söderut där Koyasan är beläget.
Tågresa omgiven av grönska
Resan till Koyasan tar drygt två timmar och innebär två tåg, en resa med linbanevagn och en kort busstur innan jag och övriga resenärer är framme. Trots min ännu lätta huvudvärk stör restiden mig inte det minsta då detta är den coolaste tågresa jag någonsin gjort.
En halvtimme efter att ha lämnat Namba Station blir man omgiven av grönska.Paus vid en station under mina två tågresor på väg upp i bergen.Slutligen blev det en tur med en linebanevagn upp för det branta berget.Färden i linebanevagnen tar cirka fem minuter.
Incheckning på det rena sinnets tempel
Väl framme i centrum tar jag en kort promenad till det buddhistiska tempel jag ska spendera natten i. Det heter Shojoshin-in, vilket kan översättas till det rensa sinnets tempel. Det grundades redan runt år 824, men har givetvis setts över sedan dess. Det är i bra skick utan att kännas modernt. Dock sticker alla wifi-routers på takbalkarna ut.
Koyasan är centrumet för Shingonbuddhismen i Japan. Denna sekt introducerades år 805 av Kobo Daishi, en av landets mest prominenta religiösa figurer.
Incheckning är smidig. Personalen pratar helt okej engelska och tillsammans med min enkla turistjapanska är vi klara på några minuter. ”Your pronounciation is… AWESOME!”, påpekar den trevlige medelålders man (som jag givetvis glömmer ta namnet på) som jag kommer träffa flera gånger under dagen.
I den östra delen av Koyasans centrum ligger mitt tempel.Läs hela inlägget
När vänner och kollegor frågat mig vad jag sett mest fram emot på min resa till Japan har jag ofta gett olika svar. Ett svar som dock kommit mer frekvent än andra har varit att cykla Shimanami Kaido.
Shimanami Kaido är en avgiftsbelagd väg på 60 kilometer över flera öar och broar mellan de två kuststäderna Onomichi och Imabari i prefekturerna Hiroshima respektive Ehime. För cyklister och fotgängare är den det enda sättet att ta sig mellan Japans öar Honshu och Shikoku.
Cykelturen är 70 kilometer och korsar sex öar och sex hängbroar. Den är Japans populäraste och vackraste. I lördags gjorde jag den!
Under de två första veckorna av min resa har jag oftast (för ofta) vaknat och gått upp tidigt. Idag är inget undantag och kvart över sju är jag nere i Onomichis hamn för att hämta ut min reserverade cykel.
På väg ner längs de 300 trappstegen från mitt vandrarhem.Ett tjugotal cyklister är på plats nere vid hamnen. De flesta hämtar ut sina bokade cyklar som jag.Klockan är typ 07:45 och snart ska passagerarfärjan ta oss över till starten av Shimanami Kaido.
Tappar bort QR-kod till Youtuber
I kön för att hämta ut cykeln och sedan på passagerarfärjan pratar jag med en ung tjej som också ska cykla. På hennes enkla engelska och med hjälp av min turistjapanska förklarar hon att hon arbetar med video om prefekturen Hiroshima för sin Youtube-kanal.
Hon ger mig en utskriven QR-kod som länkar till kanalen, men som som jag tyvärr slarvar bort under dagen.
Vem är denna Youtuber?
Hon skämtar om att jag ska vara hennes senpai (typ mentor) för dagen då hon inte är så van. Jag går med på det, men undviker att nämna att min främsta cykelerfarenhet de senaste åren är att cykla 46 kilometer i bakfyllan på min mammas sjuväxlade Helkama i somras.
Följ den blåa linjen
Efter den korta turen över hamninloppet med färjan är vi alla igång och det rullar på (höhö) utan problem de första kilometrarna. Japan har vänstertrafik, men det känns bara ovant under den första kvarten. Dessutom är det väldigt lite biltrafik på vägarna.
Att veta vart man ska cykla är enkelt. Från starten i Onomichi till slutet i Imabari är sträckan uppmärkt med en tjock blå linje vid sidan av vägen.
Den blåa linjen som ska guida mig till Imabari.Kort fotopaus efter några kilometer innan bron Innoshima Bridge ska korsas.
Cyklar fel direkt
Bländad av den oerhörda utsikten över hav och natur märker jag efter ett tag att jag inte sett den blåa linjen på ett tag. Jag tar upp telefonen, kollar Google Maps och inser att jag cyklat minst fem kilometer åt fel håll. Happ!
Med över 27 000 varma källor och lite fler än 2 900 onsenbyar finns det verkligen gott om ställen i Japan för att ta ett härligt bad. Jag valde bergsbyn Yufuin Onsen i prefekturen Oita.
Med känningar kvar i kroppen efter cykelturen Shimanami Kaido och eftersom jag känner mig överväldigad av coola Fukuoka blir första heldagen här en dagsutflykt för att vila och bada.
Då det finns flera riktigt bra val för detta på Japans stora södra ö Kyushu har jag lagt en hel del tid på att jämföra och nu slutligen landat i mitt val.
Yufuin istället för Beppu
Om man tänkt besöka ett eller flera onsens i Kyushu är nog kuststaden Beppu i prefekturen Oita det troliga valet för många. Staden kanske inte är landets allra bästa ort för onsens, men den är dock den med allra flest av dem.
Dock har närliggande Yufuin Onsen i samma prefektur sett mysigare ut i min webbläsare och verkar ha fler än tillräckligt med inbjudande varma källor.
Snabb lunch och promenad upp för dalen
Efter två timmar tåg från Hakata Station i Fukuoka kliver jag av vid den lilla tågstationen Yufuin Station 12:30.
Trångt på perrongen på lilla Yufuin Station.
Det är trångt på perrongen och lika trångt framför stationen då alla resenärer stannar upp för att fotografera berget Mount Yufu som från fjärran välkomnar alla till Yufuin.
Mount Yufu är exakt 1 583,3 meter högt och klätt av grönska
Efter att ha tagit några bilder själv tar jag en snabb lunch på ett litet burgarhak innan jag ska traska drygt tjugo minuter upp för dalen för ett onsen jag spanat in.
Precis bakom mig står 100 personer och fotograferar samma motiv, Mount Yufu.Snabb lunch på Yufuin Burger innan promenaden uppför dalen.På väg en bit upp i dalen till det onsen jag kollat upp i förväg.Efter att ha promenerat i över en kvart fick jag en bra överblick över Yufuin.Läs hela inlägget
