Dagen efter min lättsamma utflykt till Yufuin Onsen var det ett mer allvarligt besök jag gjorde när jag tog tåget till Nagasaki, den andra staden i Japan som USA atombombade under andra världskriget. Besöket bjöd på rik historia, fin utsikt men också oväntat smicker.

9 augusti släppte USA sin andra atombomb över Japan när Nagasaki bombades tre dagar efter Hiroshima. Bombningen som egentligen var tänkt för industriorten Kokura i norra Kyushu fick avbrytas och Nagasaki blev det nya målet samma dag.

73 884 personer dödades, 74 909 skadades och 120 820 blev hemlösa i den explosion som också gav många invånare långvariga hälsobesvär på grund av värmen, tryckvågorna och strålningen.

Utöver denna historiskt hemska händelse är dock Nagasaki också känt för att under flera hundra år varit en prominent stad för internationell handel med övriga asiatiska länder. Under Japans period av isolering under Edoperioden år 1603 till 1868 var staden den viktigaste av de få städer där internationell handel fortfarande var tillåten, om än då i begränsad skala.

Spårvagn direkt till fredsparken

Tågresan till Nagasaki är smidig. Efter att ha tagit ett vanligt tåg på lite över en timme från Fukuoka till Takeo Onsen kliver jag på ett snabbtåg på den sedan förra året nya Shinkansen-linje som tar mig till Nagasaki Station på endast 30 minuter. Tidigare tog den resan en halvtimme längre.

Väl framme hoppar jag på en av stadens spårvagnar som tar mig till den fredspark som Nagasaki har likt Hiroshima. Efter all tid på tunnelbanestationer de senaste två veckorna är det skönt att åka kollektivt ovan jord.

Efter att ha promenerat upp för trapporna till det förhöjda område där parken ligger möts jag av den vackra fredsfontänen och i fjärran den minnesvärda fredsstatyn ute på det stora och lugna torget. Längs med promenaden till statyn passerar jag flera mindre statyer som donerats till staden och funnits här att beskåda sedan många decennier.

Statys högra hand syftar till faran med kärnvapen och dess vänstra till evig fred. Det högra benet syftar till meditation och dess vänstra till att stå upp för världen. Ögonen är stänga i en bön för själarna för bombningens offer.

Läs hela inlägget

---

När jag vaknade på min sista heldag i Kyushu kändes det vemodigt att denna del av resan snart skulle vara över. Den känslan gjorde jag mig dock snabbt av med genom att återigen kliva på Shinkansen för en till episk dagstur. Denna gång till Japans Napoli, Kagoshima.

Kagoshima är den sista stora staden i södra Japan. Den är huvudstad i prefekturen den delar namn med och jämförs tydligen med Napoli i Italien eftersom båda städerna har:

• Liknande varmt klimat
• Många palmer på gatorna
• Invånare med hett temperament
• En enorm aktiv vulkan i utkanten stan

Ibland måste invånarna i Kagoshima gå ut med paraply. Inte för skydd från regn eller stark sol, utan från aska från vulkanen Sakurajima fyra kilometer som ligger utanför hamninloppet. Det är den jag är här för att ta en närmare titt på.

Smidig resa från Fukuoka

Resan från Fukuoka till Kagoshima är den smidigaste hittills jämfört med mina tidigare dagsturer i Kyushu. Efter drygt 90 minuter utan byte kliver jag av vid centralstationen och styr genast riktningen mot en populär utkiksplats i centrum för att få en ordentlig syn på Sakurajima.

Svettiga trappsteg till utkiksplats

Utkiksplatsen är bara en halvtimmes promenad bort från centralstationen, men när jag gått upp för de avslutande trapporna rinner svetten om pannan. Lyckligtvis har jag med mitt onsenkit inklusive handduk och deodorant då jag tänkt fräscha upp mig senare på ett speciellt ställe.

Passagerarfärja ut till vulkanen

Trots att Sakurajima är en aktiv vulkan och har små utbrott varje dag avskräcker det inte folk att bo nära eller till och med på den. Ungefär 4 500 personer bor nämligen på ön dit passagerarfärjor går varje kvart 24 timmar om dygnet.

Sakurajima har små utbrott varje dag. Under år 2011 uppmättes hela 996 utbrott!

Hyfsat fräsch igen efter en snabb raggardusch på utkiksplatsens offentliga toalett traskar jag ner till hamnen och kliver på den färja som tar mig och en drös andra passagerare med och utan bilar ut till Sakurajima på femton minuter.

Läs hela inlägget

---

På vägen tillbaka från Kyushu har jag tre planerade stopp för resan innan de sista dagarna i Tokyo. Det första blir en udda avsticker till Tottori, staden med den enorma ökenliknande sandstranden.

Tottori är huvudstaden med samma namn som den prefekturen den ligger i. Prefekturen är Japans minst befolkade med sina drygt 570 000 invånare. Det finns viss historia kopplad till stadens slottsruiner, men det Tottori absolut är mest känt för är dess massiva sanddyner vid kusten.

30 kvadratkilometer sanddyner

Kort efter att jag checkat in på det mysiga vandrarhemmet Tottori Dropp Inn och bäddat min kapsel (här har de påslakan!) beger jag mig genast till sanddynerna med en stadens bussar. På bussarna kan jag inte betala med mitt IC-kort så myntbörsen åker fram.

Framme vid kusten åker min buss inte hela vägen fram till sanddynerna så jag får kliva av och irra genom skogen i några minuter innan jag plötsligt står mitt bland all sand. Det är onekligen fräckt! Jag tar av mina skor, stoppar sockorna i fickan och gåt snabbt mot solnedgången för att ta bilder och supa in atmosfären.

Jag hinner med nöd och näppe upp på områdets största sanddyn innan det snabbt mörknar. Jag fick stressa och jogga barfota, men imorgon ska det tydligen regna så jag ville uppleva sanddynerna iförd shorts och t-shirt istället för långbyxor och regnjacka.

När mörkret faller tar jag bussen tillbaka med de fåtal besökare som är kvar, kastar i mig några bollar het takoyaki vid tågstationen och går sedan till vandrarhemmet och hänger med några av gästerna innan det blir läggdags.

Läs hela inlägget

---

Om du ska bo en natt i Kobe och vill göra av med onödigt mycket stålar kan du gå ut och äta Kobe Beef. Om du vill göra det på ett annat sätt kan checka in på Peanuts Hotel. Jag gjorde givetvis båda sakerna. Här kan du läsa om det förstnämnda.

Att Charles M. Schulz beagle Snobben är populär i Japan är tydligt. Här finns restauranger, fik, chokladaffärer, ett museum och butiker i alla större städer. Nästan varje gång man kliver på en tågvagn ser man unga som äldre personer med Snobben på sin väska, tröja, keps eller paraply.

För fem år sedan firade seriestrippen Peanuts 50 år i Japan och samma höst öppnade Peanuts Hotel i Kobe. Där bor jag inatt.

18 unika rum

Hotellet som ligger mitt i centrum en kort promenad från vältrafikerade Sannomiya Station har arton unika rum som alla återspeglar en viss seriestripp från de fem decennier Peanuts trycktes. Varje våning med rum har varsitt tema: ”Imagine”, ”Happy” och ”Love”

Rum 42: ”I did it! I’m the first beagle on the moon!”

Mitt rum för natten ligger på hotellets fjärde våning och har nummer 42 samt titeln ”I did it! I’m the first beagle on the moon!”.

En tydlig koppling till rymdutforskning finns. Väggarna är klädda i plåt med stora bultar, i det nattsvarta taket hänger en lampa som påminner om vårt solsystem och överallt ser man Snobben iförd astronautdräkt.

Snobben blev den första officiella maskoten för NASA år 1968

Läs hela inlägget

---

Med dagens tur till Matsushima Bay är samlingen komplett! Efter att ha varit till ön Miyajima i Hiroshimas bukt för fem år sedan och Amanohashidate vid Kyotos norra kust för två veckor sedan har jag nu besökt Japans tre mest fotovänliga platser.

Matsushima Bay är en tillbakalutad och fin liten kuststad ungefär 40 minuter tågresa från Sendai Station. Även om kuststaden har fler ahundra år gamla tempel och tillhörande historia är dock platsen mest känd för sina över 200 lummiga små öar ute i dess bukt, vilket är orsaken till att den anses vara en av Japans tre mest fotovänliga platser.

Bas på lyxiga East Metropolitan Sendai

Likt Fukuoka använder jag Sendai som en bas för mina dagsutflykter i området. Då detta är min sista anhalt för resan innan jag återvänder till Tokyo har gjort det så bekvämt för mig som möjligt. Snart kommer jag sova på min kompis Dans uppblåsbara luftmadrass igen så lyx nu innan lockar.

Tack vare en insamlad bonusnatt på hotels.com har jag fått ett riktigt bra pris för tre nätter inklusive frukost på det lyxiga och centrala hotellet Metropolitan Sendai East.

Hotellet ligger inte bara mitt i centrum, det sitter till och med ihop med Sendai Station

På våning fjorton finns mitt rum, på våning tre ligger matsalen och på våning två är det bara några minuters promenad till alla tågperronger. Efter en tidig frukost följt av lite vila på rummet tar jag tåget mot Matsushima Bay, men stannar innan för att pussla ihop min lunch.

Egenkomponerad lunch på Shiogamas fiskmarknad

På väg till Matsushima Bay ligger lilla Shiogama. Trots att det bara bor drygt 52 000 personer här har orten en livlig fiskeindustri. En stor del av all tonfisk och svärdfisk i Japan fångas och processas här längs med kusten och staden har flest sushirestauranger per kapita i hela landet.

Här finns även en populär fiskmarknad man kan besöka för att köpa hem råvaror eller äta dem på plats, vilket jag är här för. Då jag har blivit hungrig igen beger jag mig genast in i hallen för att kolla in de många olika försäljningsstånden där jag ska köpa fisk och skaldjur för att göra min egen kaisendon.

Kaisendon är en skål med ris toppad med färsk fisk och skaldjur som räka, tonfisk, laxrom och dylikt

Det är gott och extremt färskt, men när jag tuggar i mig den sista biten av bläckfisken börjar det kännas lite väl till och med för mig. Jag börjar dagdrömma om Stockholm och gräddstuvad pyttipanna med inlagd saltgurka och ett stekt ägg toppat med lite flingsalt på Blå Dörren vid Slussen.

Läs hela inlägget

---