Blott två veckor innan jag satte fot i Japan för fem år sedan stängde Snoopy Museum Tokyo sina dörrar inför en framtida flytt. Denna gång var lyckligtvis min timing bättre.
Efter att tidigare legat på samma gata som flera ambassader i centrala stadsdelen Roppongi hittar man nu muséet i nybyggda shoppinggallerian Grandberry Park cirka en timme från Tokyo Station. Det är det enda officiella muséett förutom originalet Charles M. Schulz Museum i Santa Rosa, Kalifornien.
Direkt när man kliver av tåget blir man försäkrad att man kommit rätt tack vare den stora staty på Snobben som sitter bland en del av buskaget i denna lummiga förort. En bit bort sticker museet ut med sina tre våningar och bilder på Snobben längs med väggarna.
Imponerande välkomstvideo
Det är inte någon kö alls denna tisdag 13:00 så med min biljett i form av en QR-kod på telefonen vägleds jag direkt in i första rummet där jag möts av en fin och imponerande välkomstvideo i 180 grader.
Efter det fina välkomnandet vigs det andra rummet åt Charles M. Schulz, upphovsmannen som ritade alla seriestrippar för Peanuts helt själv från debuten 2 oktober 1950 till den sista som publicerades 13 februari 2000, dagen efter hans bortgång.
Just här är det fotoförbud då väggarna är klädda med texter bredvid stilfullt slitna tavelramar med privata fotografier från Schulz barndom och tidiga samt sena vuxenliv. I högtalarsystemet hörs en inspelning där han pratar om hur han skapade karaktären Charlie Brown.
Presentation av karaktärer
I rummen därefter presenteras de övriga karaktärerna i serietidningen i olika sektioner med stora bilder, utförliga beskrivningar och klassiska seriestrippar.
Man får veta mer om de kreativa processerna bakom exempelvis Lucy van Pelt och hennes bror Linus, Sally Brown, Franklin och givetvis Woodstock. I en text på väggen citeras Schulz om arbetet med Lucy och övriga kvinnliga karaktärer han skrev och ritade.
Schulz berättar att han kände att Peanuts hade blivit för ”pojkorienterad” och med fler och mer mångfacetterade kvinnliga karaktärer ledde det till rikare och mer relaterbara berättelser för läsarna. Kort och gott gjorde det Peanuts bättre.
”Jag ville verkligen få in mer tjejer för att kunna se på saker från en annan vinkel”
– Charles M. Schulz till animatörer på Disney 1991
Statyer i olika storlekar
På den andra våningen uppifrån möts man av ett rum fyllt med flera stora och en gigantisk staty på Snobben från seriens olika tidsperioder.
Den var inte lika imponerande som Kamakuras massiva Buddha, men desto gulligare. Alla vi besökare turas om för att posera och fotografera. Vissa är sju år gamla, andra 70.
Sedan fortsätter presentationen av serietidningens karaktärer innan man når den avslutande presentbutiken Brown’s Store på entréplan.
Shopping med svenskt märke
Brown’s Store har all merchandise man kan tänka sig som kramdjur, kaffekoppar, pins, nyckelringar, kläder, handdukar och givetvis böcker.
Bland de väskor som erbjuds hittar jag även svenska Fjällräven vars modell Kånken sitter på ryggen på flera stora kramdjur av Snobben.
För mig räcker det med en bok om muséet, en kylskåpsmagnet och en liten porslinsfigur som är tänkt att vila ens ätpinnar på. Sen är besöket över för mig.
Fika runt hörnet på Peanuts Café
Efteråt behöver jag få lite energi efter allt promenerande så jag går över till närliggande Peanuts Café, köper en liten gräddkanna som souvenir och tar en kaffe.
Jag blir sedan att tänka på mamma ett bra tag sittande vid bordet. Hon var (nästan) lika förtjust i Snobben som jag och hade så gärna velat se alla bilder och video från eftermiddagen.
/Alexander