Även om Tokyo lätt slukar en med sitt bredd och djup går man miste om mycket om man inte tar sig härifrån. Då menar jag inte till populära Osaka och Kyoto, utan mindre närliggande städer som hippa och tillbakalutade Kamakura jag besökte idag.

Utöver en paus från den intensiva stadpulsen i Tokyo är min dagstur till Kamakura också en förberedelse för att lämna Tokyo senare i veckan. Eftersom jag köpte en voucher för Japan Rail Pass via en resebyrå måste jag boka platser på något av Japan Railways många kontor i staden. I mitt fall går det inte att göra via internet.

Detta går dock smidigt och en halvtimme senare sitter jag slutligen på pendeltåget till Kamakura efter att ätit en bit onigiri från en av många matvarubutiker på stationen.

Lugnet infinner sig direkt

Väl framme på Kamakura Station infinner sig lugnet direkt. Skyskraporna är borta, i fjärran skymtar gröna kullar och man har flera kvadratmeter för sig själv på gatan. En stark kontrast mot Tokyo med dess ständiga folkmassor.

Folkmassa på perrongen vid Kamakuras tågstation. I fjärran ser man hus och gröna kullar.
Kamakura Station ligger strax under en timme bort från Tokyo Station.

Vädret är perfekt med en temperatur på över 25 grader samtidigt som det är halvmulet som skyddar en från den starka solen. Jag kollar in närområdet kring stationen, men beger mig genast vidare till den första av flera platser jag sparat på Google Maps.

Hus omgivna av grönska vid en tunnel och en väg.
Promenaden tar mig genom Kamakuras lummiga boendeområden. Trafiken är knappt märkbar.

Stadens daibutsu lockar turister

Även om Kamakura har många sevärdheter är nog stadens daibutsu den som är mest känd. Det översätts ungefär till stor buddha och det är precis vad det är i form av en massiv staty på över elva meter inne på gården vid det buddistiska templet Kotoku-in.

Turister som står i kö för att be framför den stora statyn på buddhan.
Utöver att beundra och ta bilder står flera turister i kö för att göra varsin bön framför buddhan.

Jag tar det lugnt i skuggan på innergården, men då värmen fortsätter att tillta beger jag mig till nästa punkt på agendan i form av stadens strand och strandpromenad för att svalka mig.

Flera surfare på plats

När jag väl når stranden efter en kvart tar det inte många minuter innan skorna är nedstoppade i väskan och jag vadar längs med vattnet på den långa badstranden. Trots att många surfare är ute verkar dock den övriga lokalbefolkningen nästan skygga för det varma vattnet och ryggar tillbaka från vågsvallen.

En ung kvinna som troligtvis är där med sin pappa ger mig tummen upp när jag vadar förbi och jag svarar ”Kanpeki desu!” (det är perfekt).

Surfare bland låga vågar utanför Kamakuras strand.
Ganska många surfare på plats trots milda vågor.
En del av den breda och kaklade strandpromenaden i Kamakura. I fjärran syns berg med många buskar och träd.
En del av den långa och kaklade strandpromenaden med sina rejäla vågbrytare till vänster.
Bild på mig där jag håller upp mina solglasögon och ler in i kameran.
Denna selfie krävde några försök då vinden fläktade rejält.
En dryckesautomat på en bred och kaklad strandpromenad vid stranden i Kamakura.
Pro tip: Om du är ute på vischan och ser en dryckesautomat bör du alltid säkra upp med en flaska Pocari Sweat.

Ett tempel till innan hemfärd

Då jag underskattade storleken på Kamakura och överskattade min energi väljer jag att avsluta min dagstur med en promenad upp längs med Kamakuras huvudgata till stadens mest kända tempel, Tsurugaoka Hachimangu innan jag beger mig tillbaka till den lyckligtvis närliggande tågstationen.

Tsurugaoka Hachimangu grundades år 1063 och utökades och flyttades till sin nuvarande plats 1180

Massiv tori-port fäljt av en trädallé på huvudgatan i Kamakura.
En av flera torii-portar på den långa huvudgatan som leder till templet.
Lång gata med stenplattor till det röda templet Hachimangu i fjärran.
Slutsträckan innan trappan upp till Tsurugaoka Hachimangu.
Lång trappa upp till det röda fina templet Hachimangu.
Då det ofta är fotoförbud inne i dessa typer av tempel är det så här långt ni Skogcoast-lovers kommer.
Utsikt från den långa trappa vid templet Hachimangu över huvudgatan i Kamakura.
Utsikten från toppen av trappen.

Akut middagspaus i Yokohama

Väl tillbaka på tåget mot Tokyo slår hungern plötsligt till, så illa att jag känner att jag måste kliva av vid Yokohama Station där jag med hjälp av Google Maps noterat att den schysta ramenkedjan Afuri har en restaurang.

Efter några klick på betalterminalen utanför får jag mina biljetter jag sedan lämnar över till personalen som snabbt kommer ut med min kalla öl och en haklapp av papper som ska skydda mot den starka och oljiga såsen. Behövligt då mitt bordsskick denna kväll är allt från graciöst.

Tre skålar i olika storlekar med mat på restaurangen Afuri.
Stark tsukemen (typ ramen med separat sås) med ett extra ägg på kedjan Afuri på Yokohama Station

På tågresan tillbaka blir tröttheten påtaglig i kombination med matkoman från Afuri. Mitt emot mig sitter en ung och affärsklädd kvinna som verkar ha haft en tung dag då hon somnar och senare väcks av att hon tappar sin mobiltelefon på golvet i vagnen.

Lyckligtvis väcker detta även mig (!) och räddar mig från att åka mer än 30 minuter förbi Kita Senjus tunnelbanestation. Undrar var jag hade hamnat annars.

/Alexander